Så här berättar Emanuel Minos från sin barndom:
”På 1930-talet – strax innan Andra världskriget bröt ut – hade jag som ett litet barn en liknande upplevelse. Jag stod då i en stad i Norge, där mina fosterföräldrar och jag höll torgmöte. Mina föräldrar hade just talat, och jag skulle fram till mikrofonen och säga några ord. Då lade Gud ett budskap i mitt hjärta, men just då jag skulle frambära det, kom Herrens Ande över mig, och jag fick inte framburet just det jag känt, utan ett profetiskt budskap blev mig givet. Hade jag varit vuxen, så skulle jag nog aldrig ropat ut det vid ett torgmöte. Jag gick fram till mikrofonen och ropade ut dessa ord:
- Se, denna järnmalm, som kommer från gränsen hit ned till denna stad och utskeppas, den skall inom kort komma tillbaka såsom krigsskepp, vilka ska tränga in i denna fjord och spränga den i luften!
Jag glömmer aldrig, att jag sade detta. Jag kände att jag blev varm och jag blev kall, och min mor tog i mig och sade:
- Mitt kära barn, vad har du sagt?
Jag kan aldrig glömma hur det kändes efteråt – alldeles som om jag gjort något galet. Men jag svarade henne:
-Jag kunde inte hjälpa det, mamma, ty det var Gud, det här. Dagen efter blev det tidningsskriverier, och sedan så många svårigheter, att vi lämnade landet. Vi vet emellertid, att det gick som Gud förutsagt: främmande krigsskepp kom in i den fjorden och ödelade staden, och det var skepp från det land, dit vår järnmalm exporterats.”