Många barn saknar nära relationer till sina föräldrar

 Från Hemmets vän; 2014-04-10 16:41

– 87 procent av svenska barn är på förskolan från de är ett år gamla. Många hinner inte knyta an till sin mamma och pappa utan mer till andra små barn och i vissa fall mer till någon av förskolepersonalen om de ges tillfälle till det. En del barn är fler timmar per dag på förskolan än hemma med sina föräldrar. När barn så tidigt och i så stor utsträckning vistas i förskolan kan anknytningsproblem till de egna föräldrarna uppstå och de kan förlora sin trygghet och förankring. Det följer dem sedan upp i skolan och kan få allvarliga konsekvenser för barns trygghet, självförtroende och fortsatt tillit till en vuxen. Detta kan vara en grogrund för framtida utanförskap och skolk, menar Ann-Sofie Strand, Hallsberg.

Hon har studerat frågan om skolkande elever och följt 90 ungdomar genom hela grundskolan från skolstarten genom samtlig skoldokumentation där det framgår hur skolan agerat i olika situationer, vilka insatser som erbjudits.

Upprinnelsen till avhandlingen kommer från en period när Ann-Sofie Strand var special-pedagog på en skola i södra Sverige, där antalet skolkandeelever var väldigt högt.

– Skolchefen i området lyfte problemet och jag fick möjlighet i ett forskningsprojekt på deltid att  undersöka frågan bland annat med stöd av Forsknings- och Utvecklingsrådet i Västra Götaland. Eftersom jag blev antagen till forskarutbildningen fick jag möjlighet att undersöka situationen vidare.

Hennes forskningsresultat har bland annat lett till publicering i flera internationella engelskspråkiga tidskrifter.

Vem är min nästa?

– Från ett kristet perspektiv behöver vi aktualisera den fråga Jesus ställde: Vem är min nästa?

– Min nästa är ju bland annat skolelever vi kan möta exempelvis i köpcentrum där de inte är för att shoppa utan för att de inte känner sig välkomna och därför inte trivs i skolan. Vi kan också se dem på andra offentliga platser när de borde vara i skolan.

– När jag växte upp fanns många mödrar hemma och man hade en omsorg även om grannens barn om man såg dem på skoltid utanför skolan. De barn eller ungdomar som driver omkring på stan är på väg eller har redan hamnat utanför skolan och samhället, fortsätter hon.

– Detta beror till stor del på att ingen vuxen visar omsorg och frågar efter dem. Barn och ungdomar behöver en trygg vuxenfamn, en lyssnande vuxen som är beredd att lyssna klart på hur barnet verkligen har det.

– När barn så tidigt och i så stor utsträckning vistas i förskolan kan de få anknytningsproblem och förlora sin trygghet och förankring. Det följer dem sedan upp i skolan. Trygga elever påverkas inte negativt av orossituationer och misslyckanden ibland i skolan när detta kompenseras av stark uppmuntran och beröm i övrigt. Men barn och ungdomar som saknar en stark vuxenkontakt får ofta också problem i relation till klasskamrater. De kan istället dra sig till andra skolkare och hamnar i riskzonen för utanförskap och svårare sociala problem.

Ann-Sofie Strand bestämde sig för att följa 90 elever i årskurs nio och undersöka hela deras grundskoletid från första skolåret hur skolan dokumenterat sina insatser men också elevernas frånvaro utan giltiga skäl.

– Redan i årskurs tre kan tendenser till utanförskap märkas. Eleverna söker upp skolsköterskan och klagar på magont eller huvudvärk när det vid närmare betraktande ofta rör sig om att de inte hänger med i undervisningen eller inte känner sig  förstådda.

Andra inlägg

• Självmordsbombare spränger sig i kristna kyrkor
• Lögnaktiga guider!
• Sila mygg och svälja kameler, eller?
• Varför så svårt?
• Tåget mot helvetet har kommit till Sverige än en gång!
• Mikas förvandling!
• Kjell-Åkes räddning!
• Ateisten som blev överbevisad av Gud
• Gustavs förvandling
• Det lilla vilddjuret är i aktion!