I en cell på Kumla började Peter Fahlén ropa till Jesus av hela sitt hjärta. Där började resan bort från mörker och droger. I dag fyller den kristna tron hela Peters liv och de senaste elva åren har han inte ens rökt cigaretter. Foto: Julia Nordh 

”Jag kände ondskans närvaro”

Från tolv års ålder var han drogmissbrukare.
Som 18-åring fick han sitt första fängelsestraff.
Men det var först när mörkret började ta över allt som vändningen kom i Peter Fahléns liv.

Jag möter Peter utanför hans arbetsplats, secondhand-butiken Helping hand i Uppsala. Butiken har just stängt för dagen och jag får välja bland ett hav av soffor var vi ska slå oss ner för intervjun.
Förutom några små ärr i vänster armveck, finns det inget synligt hos Peter som skvallrar om det liv han tidigare levt. Problemen började tidigt.
– När jag kom till första klass satt jag och tittade på fröken och de andra, och jag tänkte: "Det här skiter jag i, fy vad tråkigt!"
I mellanstadiet började Peter bli mobbad, och han sökte sig till äldre kamrater. Som tolvåring hade han hunnit röka hasch och dricka öl. Nu blev han för första gången erbjuden tyngre droger.
– Jag kom till mina kompisar som satt och ritade och verkade ha väldigt trevligt, de sa: "Vi har hittat något bra, knark. Vill du prova?"
Inga varningsklockor ringde och Peter förklarar det med att situationen verkade vara helt ofarlig. Droger var heller inget man informerade om på skolorna i mitten av 1970-talet.
– Hade kompisarna provat kunde väl jag också göra det, tänkte jag. Det var inte mer än så, säger han.
Peter drack lite anfetamin som kompisarna gav honom. Han fick också frågan om han ville prova en spruta med anfetamin.
– När jag tog den kände jag direkt, "wow, det här är min grej".
Peter höll drogandet hemligt från familjen, men när han var 15-16 år förstod de vad han höll på med.
– I och med det försökte jag lägga av många gånger, men suget var så starkt att jag inte klarade av det, säger han.

Efter de upprepade försöken att bryta med drogerna gav han upp. Nu gav han sig i stället helt till drogerna. Han började köra bil utan körkort och var ute på nätterna för att stjäla. Allt för att få pengar till drogerna.
Sitt första fängelsestraff fick han när han var 18 år. Sedan följde ett kriminellt liv där det mesta handlade om droger, alkohol och brott, blandat med turer in och ut från anstalter.

Flera år senare började Peter må psykiskt dåligt av drogerna. Han berättar om en återkommande mardröm i vilken han fick en kniv i ryggen vid en specifik plats i Degerfors där han bodde.
En natt cyklade han förbi just den platsen från drömmen och kände det då som att en katt landade på hans rygg. Han sträckte bak armen för att ta bort katten, men inget fanns där.
– Då ställde sig vartenda hårstrå rätt ut, jag blev så jätterädd, säger Peter med eftertryck.
– Sedan kände jag hur både en och två klor släppte och gick djupare in i ryggen. Jag gjorde allt för att lugna ner min egen panik.
Efter en stund var den obehagliga upplevelsen borta och Peter hade lugnat ner sig. Men atmosfären i hans liv blev förändrad.
– Jag kände ondskans närvaro på ett helt annat sätt. Det höll på att slå över i skallen på mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till och jag vågade inte prata med någon om det.
– Jag minns att jag en solig sommardag satt och tänkte: "Det är kört, vad ska jag ta mig till?".

Peter fortsatte med drogerna och han började förfalska betalcheckar. Men vid ett tillfälle fångades han av övervakningskameran på en bank, och efter en polisjakt hamnade han i häktet på Kumla. Nu var han 29 år.
– När jag kom dit var jag så trasig att jag inte vågade släcka lampan eller titta mig i spegeln.
– Jag satt bara på sängen och tänkte: "Vad ska jag ta mig till? Det finns inte en människa som kan hjälpa mig". Tankarna gick som en radar för att hitta en utväg. Då mindes jag plötsligt söndagsskolan och Jesus. Det var som att en lampa tändes med hopp.
– Jag tänkte: "Finns det onda, måste det goda finnas också". Jag började ropa till Jesus av hela mitt hjärta.
Efter den kvällen började Peter få frid, han kunde sova och fungera på ett bra sätt. Han hittade ett litet vykort med en bild som föreställde Jesus som bar ett lamm. Det satte han upp vid sin säng, men berättade inte om sin tro för någon.
– Det var bara mellan mig och Gud. Jag bad till honom varje dag, säger Peter.

Det blev rättegång och Peter dömdes till ett års fängelse som han skulle avtjäna på Mariestads anstalt. Väl där fortsatte han att be varje dag till Jesus. Efter cirka en och en halv månad hände något väldigt speciellt, berättar Peter.
– Jag satt i cellen efter inlåsningen och bad. Så kände jag hur det bara kom någonting kärleksfullt, mäktigt, renande och starkt rakt in i mig. Det sköljde som vågor över mig. Det var som om hela mitt inre öppnade sig och jag började prata något som lät som kinesiska. Jag höll på i flera timmar. Det var en helt otrolig upplevelse.
– När jag sedan började prata svenska igen var min mun totalt tvättad, jag hörde det själv. Tidigare var vartannat ord en svordom, men nu det fanns inte en svordom kvar. Efter det började mitt liv att vända. Jag började också berätta på hela anstalten att jag blivit kristen.
Visste du vad det var som hände dig vid det här tillfället?
– Nej. Jag hade ingen aning alls om vad andedopet var, att man kan få ett bönespråk – tungotalet. Det hittade jag senare i Bibeln. Och det styrkte min tro på Bibeln, att jag hittade min egen upplevelse där.

Efter den ettåriga fängelsevistelsen var Peter drogfri i många år, men mycket av attityder och tankesätt fanns kvar från hans tidigare liv.
– Jag hade kvar en problematik i mitt inre. Jag började arbeta, men jag hade svårt att underordna mig chefer, jag förstod inte hur arbetsplatser fungerar. Jag klarade inte av att hantera mitt liv som människa. Det gjorde att jag hamnade i drogerna igen.
Det blev ännu en tur till fängelse och väl i cellen började Peter läsa Bibeln. Det var början på ytterligare en förvandlingsprocess.
– Det var som om den helige Ande satt bredvid mig och utifrån Bibeln visade mig mina problem. När jag såg min egen synd och mitt beteende sa jag till Gud: "Ta det, jag vill inte ha det längre". Jag upplevde då hur jag blev befriad.

I dag har det gått elva år sedan Peter bad den bönen. Han berättar att han har varit drogfri sedan dess och avslutar:
– Tack gode Gud för söndagsskollärare som berättar om Jesus!

Andra inlägg

• Självmordsbombare spränger sig i kristna kyrkor
• Lögnaktiga guider!
• Sila mygg och svälja kameler, eller?
• Varför så svårt?
• Tåget mot helvetet har kommit till Sverige än en gång!
• Mikas förvandling!
• Kjell-Åkes räddning!
• Ateisten som blev överbevisad av Gud
• Gustavs förvandling
• Det lilla vilddjuret är i aktion!