GENOM MIG ÄR DU SKAPAD,

GENOM MIG HAR DU EVIGT LIV.

ALLT ÄR  NU FULLBORDAT OCH KLART,

DIN PLATS ÄR FÖRBEREDD,

DET ÄR BARA EN SAK SOM FATTAS! 

OMVÄND DIG IFRÅN DINA SYNDER, 

TA EMOT MIG OCH ALLT DET JAG GJORT FÖR DIG.

JAG DOG, JUST FÖR DINA SYNDERS SKULL,

JUST, FÖR ATT RÄDDA DIG, JA!

                    JAG,

JESUS KRISTUS ÄLSKAR DIG SÅ OERHÖRT MYCKET, SÅ!

   KOM NU OCH FÖLJ MED!

             (Joh 3:16) 

      

        

        

Jobs bok

Job kan ju vara en något svår bok att förstå sig på, men en liten reflektion gjorde jag nu sista gången jag läste igenom den.

De tre vännerna som kommer med all slags vishet verkar ju oftast vara ord som helt överensstämmer med Guds egna ord, men! I slutet av boken säger ju Gud att dessas ord var felaktiga och Jobs ord de rätta!

(Job 42:7) Sedan HERREN hade talat dessa ord till Job, sade HERREN till Elifas från Teman: "Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.

Det kan ju som sagt verka lite konstigt, Job har ju klagat ganska mycket genom nästan hela boken kan man tycka, han har flera gånger hävdat sin felfrihet o.s.v. Och de tre andra kan man ju då tycka helt riktigt endast har påpekat detta för Job om och om igen. (Rom 3:23) Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.

Vad är det då som ändå gör att t.o.m. Guds vrede nu är upptänd mot dem och inte mot Job?

Ja, mina egna spekulationer går ungefär så här:

Jag tror mycket handlar om orsaken till Jobs prövning. Varför skulle han få gå igenom allt detta? Jag tror nämligen inte att det först och främst handlade om att Job hade syndat även fast Guds ord tydligt säger att varje människa egentligen är en syndare inför Gud.

Men det var ju just detta de tre "vännerna" återkommande hävdade, att Jobs synder var orsaken till allt. Som ett exempel när den förste vännen talar till Job (Job 4:7f) Tänk efter: När gick en oskyldig förlorad,
och var gick de rättsinniga under? Jag har sett att de som plöjer fördärv och sår olycka,
de skördar sådant.
Alltså en direkt slags anklagelse mot Job! Här är roten till problemet menar Elifas.

Guds anledning varför "jag tror" att Gud låter Satan pröva Job är något helt annan. Jag tror att det i stället i grund och botten handlar om Guds kärlek och vilja att föröka tron hos Job. Job var ju redan en oerhört stark troende kan vi läsa om i (Job 1:8) Då sade HERREN till Åklagaren: "Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda."

Alltså en mycket starkt troende som jag förstår det.

Och Guds vilja är att Hans barn ständigt skall växa sig starkare och starkare i tron. Samtidigt vet Gud givetvis om att även Job har sina brister, men Gud ser ändå på Job som sin trogne efterföljare och därför ser Gud på Job såsom Hesekiel säger, (Hes 18.22) :Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva:

Jag tänker mig att det i Jobs fall var som så att även om han envisades med att vara felfri inför Gud så var det en slags omedvetenhet för honom ända intill slutkapitlen där han inser sin svaghet och litenhet. Han vandrade ändå så att säga i sin egen tro medans vännerna tydligt såg flisan i sin broders öga och hela tiden utan att ändra sig menade att Job vandrade i synd, därav Guds vrede över dem. De envisades hela tiden med att vara helt övertygade om varför Job hade drabbats, de visste Guds tankar menade de, helt säkert! Det var pga Jobs synd menade de som allt elände hade drabbat Job, medans prövningen i stället hade kommit till av helt annan anledning.

Det är alltså inte bristerna i första hand som är orsak till prövningen vilket vännerna menar, utan Guds önskan att i första hand föröka tron hos Job och att ännu mera än förr senare kunna välsigna honom. Givetvis tar Gud mitt i samma veva också sen hand om Jobs brister och leder honom så småningom till ökad insikt.

 (Job 42:3) Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd?
Jag har ju ordat om vad jag ej begrep,
om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod. 

Här bekänner Job sina brister, han ödmjukar sig inför Gud medans vännerna inte har ödmjukat sig alls, därav som sagt Guds vrede över dem. Job visar sig trots allt ändå i grund och botten hela tiden ha ett ärligt hjärtas uppsåt, medan vännerna motsatt visar upp en slags kanske lite dold men ändock egen stolthet,

m.v.h Leif... 

19 jan 2013