GENOM MIG ÄR DU SKAPAD,

GENOM MIG HAR DU EVIGT LIV.

ALLT ÄR  NU FULLBORDAT OCH KLART,

DIN PLATS ÄR FÖRBEREDD,

DET ÄR BARA EN SAK SOM FATTAS! 

OMVÄND DIG IFRÅN DINA SYNDER, 

TA EMOT MIG OCH ALLT DET JAG GJORT FÖR DIG.

JAG DOG, JUST FÖR DINA SYNDERS SKULL,

JUST, FÖR ATT RÄDDA DIG, JA!

                    JAG,

JESUS KRISTUS ÄLSKAR DIG SÅ OERHÖRT MYCKET, SÅ!

   KOM NU OCH FÖLJ MED!

             (Joh 3:16) 

      

        

        

Om Dopet / Sven Nilsson...

Det kristna dopet - dop till lärjungaskap

Angeläget Publicerad: 2014-01-23 16:53

Jag följer med intresse de samtal om dopet som pågår internt inom kyrkorna och i den offentliga debatten.

Det som tydligen väckt särskild uppmärksamhet är att samfund och församlingar, som sedan sin tillkomst levt med övertygelsen om att dopet enligt Nya testamentet är ett omvändelsens dop, nu är beredda att acceptera traditionellt barndop som ett dop med samma giltighet.

Det är förvånande hur lätt man blandar in dopet i en föreningsteknisk problematik beträffande medlemskap i lokala församlingar. Det leder till ett märkligt resonemang kring dop och församlingstillhörighet.  

Enligt apostlarnas undervisning är dopet ett insegel på lärjungaskap och en överlåtelse till ett liv i Jesu efterföljelse i en lokal gemenskap med andra troende. Under den första kristna tiden fick därför de som skulle döpas en grundlig undervisning om dopets betydelse och vad det innebar att vara en Jesu lärjunge.

När dessa förutsättningar är för handen finns det ett handlande från Guds sida i dopet som förenar oss med Kristus på ett verkligt sätt. Dopet blir där-igenom i Nya testamentet något man kan hänvisa till som en förpliktelse men också som en uppmuntran för den som blivit döpt att i tro identifiera sig med allt vad man ägde i Kristus. De hade ju blivit döpta ”till Kristus” och hans kropp församlingen.  

Detta förutsätter att man är medveten om sitt dop och att man valt det i tro. Att dopet av spädbarn skulle ha en sådan retroaktiv funktion finns inget stöd för i Nya testamentet. Att det skett med bästa avsikt och i god tro gör inte dopet giltigt i Nya testamentets mening. Inte ens om det skett i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Ingen – inte ens en präst – förfogar över Guds handlande. Att Gud är förekommande i sin nåd är visserligen sant men kan inte formellt kopplas till dopet. Dopet har en helt annan betydelse för vår vandring i tro.

Att möta varje Jesustroende som en broder/syster i Kristus har jag inget problem med. För vår gemenskap i Kristus behöver vi inte examinera varandra i dopfrågan men för ett församlingsbyggande måste vi hålla oss till Guds ordningar. Då måste dopet återfå sin ursprungliga plats. Gud bekänner sig till människors tro men det är inte Gud som behöver dopet – det är vi som behöver det! Men då behöver det få sin rätta plats i den troendes erfarenhet. Vi får ha respekt för varandra i den situation som traditionen försatt oss i men samtidigt vara öppna för en reformatorisk process som återställer dopets plats som en invigning till överlåtet lärjungaskap och gemenskap i den lokala församlingen.

Det är naturligtvis en stor utmaning för de ”historiska” kyrkorna att fasa ut en doppraxis som blivit konstituerande för själva kyrkoinstitutionen. Ändå måste vi konstatera att detta är en del av den reformatoriska uppgift som ännu är ofullbordad.

Att gå vidare som om det ena är lika rätt som det andra innebär att kyrkan/kristenheten förlorar i trovärdighet som Jesu Kristi kyrka. Även den del av kristenheten som tillämpar troendedopet som ett omvändelsedop har ett arbete framför sig. Baptisterna behöver ge dopet en djupare betydelse som referenspunkt för ett ansvarigt lärjunga­skap och en verklig troserfarenhet av att vara korsfäst med Kristus till att vandra i Andens nya liv. Hela kristenheten behöver en dopväckelse som rätar upp det som blivit krokigt eller försummat.

Kristenheten måste bli en församlingsrörelse med tonvikt på att bygga lokala församlingar av Jesu lärjungar. Detta är den enda mönsterbild som kan härledas till apostlarnas undervisning och praxis. Endast i den processen får dopet sin rätta plats. Institutionskyrkorna svarar varken mot apostlarnas undervisning eller mot behovet av att gestalta den kristna gemenskapen som Kristi kropp i verkliga relationer.

Sven Nilsson

 

9 feb 2014