GENOM MIG ÄR DU SKAPAD,

GENOM MIG HAR DU EVIGT LIV.

ALLT ÄR  NU FULLBORDAT OCH KLART,

DIN PLATS ÄR FÖRBEREDD,

DET ÄR BARA EN SAK SOM FATTAS! 

OMVÄND DIG IFRÅN DINA SYNDER, 

TA EMOT MIG OCH ALLT DET JAG GJORT FÖR DIG.

JAG DOG, JUST FÖR DINA SYNDERS SKULL,

JUST, FÖR ATT RÄDDA DIG, JA!

                    JAG,

JESUS KRISTUS ÄLSKAR DIG SÅ OERHÖRT MYCKET, SÅ!

   KOM NU OCH FÖLJ MED!

             (Joh 3:16) 

      

        

        

Om New age

Här en liten berättelse från en andlig sökare, som verkligen prövat på den rörelse som kallas för New Age......

 

 

Under mer än tio år av sökande i den nyandliga rörelsen man kallar ”New Age” prövade jag många olika metoder för att nå personlig och andlig utveckling och att söka få en personlig kontakt med Gud. Jag fann också stunder av ljus, men dessa stunder blev allt färre och kortare med åren tills jag en dag stod vid avgrundens brant.  För att nå ljuset i New Age lade jag ner mycket stora summor pengar.  

 

 

 

 Hur det andliga sökandet började

Det började med en artikel i en veckotidning. Den handlade om ett medium som påstod sig kunna se framåt och bakåt i tiden. Han hade också kontakt med en andevärld som var en länk till Gud. Där i andevärlden fanns ”guider” och ”hjälpare som var till för varje människa. Det gällde att öppna sig för den världen för att få ledning och hjälp från Gud. Han talade också om reinkarnation, om sådd och skörd i det sammanhanget. Meditation skulle vara vägen till kontakt med Gud. När jag ett par veckor senare gick planlöst omkring på ortens bibliotek och på måfå stack in handen i en bokhylla, fick jag i min hand en självbiografi av mannen i tidningsartikeln. Det väckte min nyfikenhet, jag tyckte det var ett lustigt sammanträffande. Dessutom framgick det att mannen bodde på samma ort som jag. Kunde detta verkligen bara vara slumpen? Jag sökte upp honom och han kunde ge mig detaljer om mitt liv som han omöjligt kunde veta eller ens gissa sig till. Detta övertygade mig om att det här måste jag titta närmare på. Mannen menade att jag behövde helas och läkas inifrån efter allt jag varit med om.

  

              Spiritualisterna

Genom detta medium kom jag i kontakt med spiritualistisk förening. Där hade man kontakt med andar som man fick vägledning och råd av i det mesta. Man hade även kontakt med döda anhöriga. Jag började i en av deras meditationsgrupper, där man arbetade med att öppna upp en kontakt till andevärlden. Man utvecklades medialt och kunde själv bli ett s.k medium. 

 

        Gemenskap med sökare

Jag mötte många öppna varma människor som ärligt sökte Gud, helande, djupare dimensioner i sina liv och som verkligen ville utvecklas till bättre och mer kärleksfulla människor.

De var öppna och ärliga mot sig själva och andra, och hade en icke dömande attityd. Man var accepterad för den man var oavsett hur man levt eller gjort. Man hade en villighet att hjälpas åt. Det kändes som ett himmelrike på jorden att få komma in i detta från ett kallt och hårt klimat i samhället.

 

       Första åren i det nyandliga

De första tre till fyra åren fick jag se mycket av övernaturlig, till synes positiv kraft. Det övernaturliga fanns i olika sammanhang, så som helande i fysiska och psykiska sjukdomar, kraftdemonstrationer och andliga upplevelser med ljus och kraft. Förutom meditation sökte jag vidare i Reiki-healing, Body Harmony, Rosen-massage, Kundalini-yoga, Kroppsbalansering, Frigörande andning och kreativ visualisering.  

Jag gav behandling till människor och såg att det fungerade.

Människor blev helade från många besvär med reiki-healing och zonterapi. Jag ledde också meditationsgrupper under sju års tid. Där fanns också den övernaturliga kraften i funktion rent konkret. Det blev en påtaglig förbättring för mig materiellt, ekonomiskt och relationsmässigt. Jag upplevde verkligen ett lyft på alla plan i mitt liv.

 

    Övernaturliga inslag i vardagen

Den övernaturliga kraften verkade tydligt i mitt och andras liv. Vid ett tillfälle såg jag hur en man kunde få en promenadkäpp att dansa i luften en decimeter under sin hand. En annan gång såg jag en människa i meditation ”levitera” (lyfta) från underlaget. Andra kunde genom ett föremål berätta ägarens livshistoria, s.k. ”psykometri”. Jag saknade pengar till en kurs och bad om detta till ”Gud”. Jag fick uppmaningen att ta ut pengarna från mitt bankkonto. Till saken hör att kontot var tomt. En väninna var med och kan intyga, för hon var med då jag tömde kontot. Vi gick igenom kontot och konstaterade att summan jag behövde inte fanns. Men jag gick ändå till en bankomat… och där fanns den exakta summan vad kursen kostade. Jag tog ut den och åkte på kurs. Hörde heller aldrig något från banken om detta. Jag blev mer förblindad undan för undan och kunde inte skilja på rätt och fel. Skulle detta ha varit från Gud hade han naturligtvis ordnat det på ett lagligt sätt, men så tänkte jag inte då. 

 

 

Andlig ledare

Jag utvecklade genom meditation en medveten kontakt med en så kallad andlig ledare från andevärlden som påstods vara sänd av Gud för att hjälpa mig. Kontakten blev så tydlig att jag kunde se och samtala med denne hjälpare, få råd i frågor, information om andra människor. Kunde påtala hemliga detaljer i människors liv som då också blev övertygade om detta andliga. Jag läste av människor genom att se deras ögon. Genom denne andlige ledare fick jag också se syner som berättade om framtida händelser.

 

Andliga ”kickar”

Genom meditation kunde jag känna kraften fylla mig. Ibland var det ett ljus, ett ljus så vitt inuti att det gjorde ont i ögonen. I det ljuset fanns en känsla av frihet och lugn. Man ville vara kvar i det. Det var som att vara inbäddad i bomull – i en annan dimension.

Välmåendet från denna upplevelse varade från någon dag till några veckor. Under tiden hände mycket inom och omkring mig som var positivt. Men när denna påverkan tog slut, måste man arbeta sig fram till en ny kick vilket var jobbigt och tidskrävande. Det blev inte heller någon bestående verkan av det, utan tomheten inuti fanns alltid kvar efteråt.

 

Stearinljus tänds

En gång satt jag hemma och samtalade om det andliga med en ateist. Han ville inte alls tro på något av det jag levde i. Till slut sa jag till min andlige ledare, att visa den här personen konkret att det övernaturliga existerar. Då såg vi hur en låga långsamt började växa upp ur veken på ett ljus jag hade på soffbordet… och ljuset brann!

 

 

Zonterapi

Jag hade en massagebänk hemma och många sökte upp mig. Detta var otroligt spännande för många blev helade från olika åkommor.

Jag kunde få information om kroppen och människan bara genom att känna under fötterna. Det var som om mina händer såg. Ja, det var som en spännande resa med varje person som jag behandlade, trots att det fanns stunder då jag var totalt urdränerad efteråt.

 

Ut ur kroppen

Jag upplevde ett antal gånger hur jag spontant lämnade kroppen och svävade ovanför den. En gång gick jag även genom en stängd dörr hemma. Det var en fantastisk känsla av gränslöshet, visshet om att den här världen är begränsad men att vi är andliga varelser och det är den egentliga verkligheten.

 

Reiki-healing

Jag blev initierad i reiki-healing, en form av handpåläggning. Vi var en grupp på ca tio personer som möttes kontinuerligt varannan vecka. Vi samlades runt en massagebänk och varje deltagare fick lägga sig på den och vi lade våra händer på den personen. Vi kunde sitta runt bänken i timtal och be för varandra, någon kunde få ett meddelande till den som låg där och vi väntade in hur och vad ”Gud” ville göra och säga. Detta var den starkaste gemenskap med andra människor jag upplevde i allt mitt sökande. Ur detta fick många styrka att ta steg de aldrig ens drömt om att kunna göra. 

 

 

Medier och spådomar

Jag åkte ibland till ”spådamer” för att få bekräftelser eller när något var oklart. Deras förutsägelser brukade inträffa. Det var en av dessa som mot slutet av min period i New age, alldeles innan jag mötte Jesus Kristus, upplyste mig om att jag snart skulle komma att möta Gud på riktigt. Det är otroligt att jag inte då reflekterade över uttalandet. Det var ju Gud jag trodde att jag hade kontakt med! Det är först efteråt jag undrat varför de här krafterna avslöjade sig så totalt. Jag fick också veta vad som skulle ske efter mötet med Gud, och det har också stämt.

 

Frigörande andning

I den här terapin genomlevde jag min egen födelse. Det fanns omständigheter där som min mor aldrig sagt något om till mig. När jag frågade henne om vissa detaljer var hennes förvåning stor, just därför att hon inte talat om dessa saker med någon.

 

Målande från andevärlden

Jag fick genom meditationen bilder av andra människors andliga hjälpare (”inre guider”). Människor beställde tavlor av sina hjälpare och jag målade av de bilder jag fick. 

 

Stenar och symboler

Jag lärde mig meditera med olika stenar, kristaller, ametister osv. Fick symboler från andevärlden som skulle hålla kontakten starkare, och det fungerade utmärkt. Stenarna kanaliserar kraft och de blev därför som avgudar för mig. Jag blev bunden till den kraften de utstrålade. Jag kunde inte vara utan dem, utan blev helt beroende av dem.

 

Främmande språk i meditationen

En gång i en meditationsgrupp reste sig en kvinna och hade ett meddelande riktat till mig. Denna kvinna kunde inte ett ord finska, men på klar finska och med min nyss avlidne mors röst talade hon om en omständighet som bara jag och min mor känt till. Men det var mycket mera jag var med om. Bland annat kom borttappade saker tillrätta. Jag mötte människor som hade personliga upplevelser av ufo. Genom dessa kom jag i kontakt med en terapiform ”regressioner”. Där kunde man gå tillbaka till tidigare liv. Men det var en mycket obehaglig erfarenhet. Jag gick även under ett års tid regelbundet och fick massage enligt Rosen-metoden. Hade även ett visst beskydd, och olyckor hindrades på märkliga sätt.

 

Jesus sökte mig i New Age

Jag var på en kursgård en sommar för en kurs om kroppsbalansering. Diskussionen gick varm om vilken form av healing som var effektivast. Varje sommar var där en äldre man. Han var aldrig engagerad i kurserna, utan var där endast tillsynes för att koppla av.

Någon frågade honom vad han tyckte i ämnet. Man hade hört hur han helat människor, men det ville han aldrig tala om. När han nu fick frågan reste han sig upp, spände ögonen i mig och sa: ”Det enda och bästa helandet sker genom Jesus Kristus, Guds son”… varvid han lugnt gick därifrån! Senare samma dag mötte jag honom och medan han passerade mig sa han: ”Du skall inte hålla på med sånt skräp som du gör här.”

Jag förstår idag, att Jesus själv sökte mig den gången.

 

Nedbrytningen börjar

Någonstans längs denna väg i det nyandliga, låt oss säga tre till fyra år efter det att jag klev in i alltsammans, började en sorts tärande inifrån att långsamt växa sig starkare för var dag. Det tillkom så småningom en känsla av ångest, att vara ur kontroll, plötsliga panikattacker och som om någonting höll på att äta upp mig inifrån. Allt detta trappades upp sakta. Det tillkom sömnlöshet, destruktiva tankar, självhat, och vissa dagar kunde jag känna rent fysiskt hur marken gungade under mina fötter.

Jag blev också rädd för människor, djur, saker, situationer, och fick aggressiva utbrott utan egentliga anledningar. Följden av allt detta blev perioder då jag isolerade mig ifrån omvärlden. Kunde ibland i klarare stunder förnimma att dessa destruktiva tankar inte kom från mig själv. Skojade om det med min bästa väninna, att jag nog var schizofren. Där var en tanke som var starkare än alla andra, nämligen den att det var nog ingen idé att fortsätta ta plats av andra på jorden. Att jag borde göra slut på mitt liv, och det spelades upp scener om hur jag skulle ta livet av mig.

 

Söker hjälp i New Agesammanhangen

Jag åkte tillbaka till många av de andliga ledare och terapeuter jag gått i lära hos och sökte hjälp i min stora nöd. Fick till svar att det där hör till utvecklingen, att det är fullt normalt att känna sådan här smärta i en andlig utveckling. Man pekade på Bibeln i sammanhanget, att profeter fått lida och se på Jesus hur han fick lida. Andra talade om att min smärta var kontentan av mina negativa tankar. Att jag måste jobba ännu hårdare med meditationer för att komma ännu djupare och rena mig från destruktivitet. Åter andra pekade på reinkarnationen. Att det var skulder från tidigare liv jag betalade av – karma. Jag sonade ondska jag själv begått. Kära läsare, du kanske tänker: Hur kan man bara svälja något sådant? I det tillstånd jag befann mig i, bunden av destruktiva krafter, vilket jag inte förstod då, själsligen och andligen söndertrasad kunde jag inte längre skilja på vad som var tokigt eller inte.

Det fanns stunder då jag försökt att ta mig ur alltihop. Jag hade förstått så mycket att Gud ville inte ha mig eller rättare sagt hade absolut ingen användning för mig. Men i de stunderna hände alltid något påtagligt positivt, så pass mycket att jag åter tänkte: Kanske ändå!

 

Söndertrasade skydd

Det fanns många dagar då jag inte kunde vistas bland människor alls, inte ens gå in i en affär och handla. Jag tog automatiskt in andra personers känslor och tankar. Det här kunde jag inte alls värja mig mot eller stänga av längre, utan allt gick rakt in i mig och blandades med mitt eget lidande. Det dränerade mig på kraft så att det tidvis var en stor ansträngning att orka stå upprätt. Ibland har jag undrat hur man överlever sådan psykisk misshandel dag ut och dag in.

 

 

Nedbrytning i det yttre livet

Det började hända destruktiva saker omkring mig i vardagen. Jag var vid ett tillfälle på en andlig kurs. Jag kom in i en stuga där sex av mina kurskamrater satt. När jag stängde dörren efter mig blåste den upp med en kraftig smäll och en kraft kastar omkull mig och en person som stod i närheten av dörren. Samtidigt kom en iskall vind svepande genom rummet ”mitt i sommarvärmen”. En kvinna ställer sig upp och säger, att det där hänger med dig och det är inte bra. De andra blev säkerligen rädda, vilket resulterade i att man tog avstånd ifrån mig. Jag blev helt enkelt utfryst. Detta är endast ett exempel bland många händelser på hur människor vändes mot mig i många olika sammanhang. Det hände farliga saker med min bil under loppet av några veckor. När jag var på väg in i en fyrvägskorsning mitt i en stad lossnade ratten och jag hann bromsa in i sista sekunden för att inte krocka med en annan bil. Bara veckan efter, när jag skall växla ner på väg in i en korsning, får jag växelspaken i handen. Veckan därefter tappar jag ett hjul i hög fart på en landsväg och är en hårsmån från att köra in i en bergvägg. Jag hade en nybesiktad bil som var endast fyra år gammal. Reparatören som jag anlitade kunde bara inte förstå hur allt detta kunnat hända med en bil som var i så gott skick. Det fanns många underliga inslag för att skrämma slag på mig. Som när jag är uppe på mitt elljusspår i skogen där jag brukade promenera kommer plötsligt en häst skenande rakt mot mig och jag bara förstår av hästens framfart att den kommer inte att väja. Jag springer in bland träden och kommer undan med blotta förskräckelsen. 

Vid den här tiden inträffade en natt en källarbrand i huset där jag bodde. Det började nedanför min trappa. Rökutvecklingen var så kraftig att vi som bodde högst upp inte kunde ta oss ut annat än via balkongen. Telefonen var redan död när jag vaknade av röken. Det var långa minuter innan jag fått ut mina två barn från sina sängar till balkongen. Vi hörde efteråt av brandmännen att hade vi varit tio minuter till i den giftiga röken så hade vi somnat in för alltid. Under denna period blev jag också arbetslös, vilket ledde till att jag inte kunde betala mina höga skulder till de människor som gjorde stora pengar på människors sökande efter Gud. Min mor gick bort endast 63 år gammal, min tonårsdotter gick in i en destruktiv period med punk, alkohol och satanism. Jag hade även en relation som tog slut på ett mycket destruktivt sätt.

 

Avgrunden

Det sista halvåret innan allt vände var ett ständigt planerande om hur jag skulle ända mitt liv. Jag formligen stod vid branten till en avgrund inom mig. Ett steg till och jag var i avgrunden. I det tillståndet skrek jag till Gud: Finns du så har du din sista chans med mig nu!

Ett par timmar efter det att jag ropat till Gud, vandrade jag förbi en massa marknadsstånd. Jag får på ganska långt avstånd syn på ett silverkors med Jesus på. Jag köper detta kors mot min vilja. Väl hemma står jag med korset i handen och ropar i tomma luften: Vad ska jag med en hängd man på ett kors till? Just då ringer det på dörren och en gammal väninna kommer in. Hon såg hur illa ställt det var med mig. Jag visade henne korset, övertygad sedan tidigare av henne själv att hon var ateist. Hon hade bott borta några år och berättade för mig hur hon upplevt frälsningen genom Jesus Kristus.  

Jag fick höra om Bibelns budskap om Jesus som är Guds Son och den enda sanna vägen till Gud, och om att människan har en fri vilja att säga ja eller nej i sitt hjärta till Honom, om att Guds Ande finns i varje människa, men sovande om man inte bejakat Guds Son. Sade man ja till Jesus skulle Guds Ande i en vakna och börja verka inifrån till ett helat och upprättat liv i gemenskap med en levande Gud.

Jag bara satt där och visste djupt inom mig, att för första gången i mitt andliga sökande, efter alla djungler av terapier, meditationer, gurus, så hörde jag sanningen.

 

Frälsningen

Det var med en tragikomisk känsla jag gick med på att tillsammans med min väninna träffa en pingstpastor. Vi samtalade en stund och jag uttalade mitt ja till Jesus som min personlige Frälsare, och att han är Guds Son och enda vägen till Gud. Stunden var snabbt över. När jag gick hem tänkte jag: ” Jaha, vad var det med det här då? ”

Jag kände ingenting utan allt var som förut. Jag gick upp i min skog som jag brukade vandra mycket i. Det var i början av juni och solen strilade mellan träden. Jag älskar doften i skogen om sommaren.

Jag ställde mig och såg upp mot solen mellan ståtliga trädkronor när något började hända inuti mig. Det vällde upp sorg, ångest, förtvivlan, och jag bröt ihop fullständigt, liggande i mossan. Så djupt hade jag aldrig gråtit. Det var som en ström som det inte fanns något slut på. Hela mitt liv spelades upp för mig. Det var minnesbilder av händelser, människor, det illa jag gjort mot andra och det onda som andra gjort mot mig. 

 

Pingstmöte

Samma kväll envisades min väninna att jag måste följa med på ett möte i pingstkyrkan för att få hjälp. Hon talade om för mig att det var vad man kallar syndanöd som jag hamnat i när Guds Ande fått vakna i mig genom att jag bejakat Gud. Jag hade aldrig varit i någon frikyrka tidigare så jag var både på min vakt och misstänksam. Det där med religion hade jag alltid reagerat häftigt mot. Där var vacker sång, människor bad högt till Gud, de talade underliga ord – tungotal. Plötsligt reste sig en äldre herre och talade ett underligt språk som så småningom övergick i svenska. Han talade till någon i församlingen, tog upp detaljer personen varit med om.

Jag viskade till min väninna att det måste finnas någon här som levt ett likadant liv som jag, för det lät så lika. Hon förklarade för mig att han profeterade och att det var till mig han talade. Hon berättade att han uttalar bara det han hör Gud säga. Det blev alldeles stilla i mig. Jag såg nog ut som ett stort frågetecken där jag satt. Detta var starkt och det övertygade mig om att det fanns någonting äkta i det här. I slutet av mötet fick alla som behövde förbön gå fram och ställa sig och man skulle lägga händerna på dem och be för dem. Jag gick bara fram fast jag egentligen inte ville.

Väl framme kom flera och frågade vänligt om de fick be för mig. Under bönen hände något plötsligt i min bröstkorg. Det kändes rent fysiskt som om jag fick en klatsch mitt i bröstkorgen och som om det blev ett hål rätt in. Jag ramlade ihop oförmögen att resa mig, precis som i skogen tidigare och det började igen att välla upp saker ur mitt liv till medvetande.

Den här gången kunde jag känna hur de här minnena kom som från ett oändligt djup inne i mig jag aldrig hört talas om att en människa hade. Det var som det sköt upp genom hela kroppen. Det var som om varje sak som sköt upp genom kroppen kom upp i halsen och ut genom munnen, vilket i sin tur gjorde att jag hade starka kräkreflexer, men jag kräktes inte fysiskt. När allt ebbat ut hjälptes jag upp från golvet. Alla var så glada för mig och sade, att idag är det fest i himlen när en själ kommit till Gud. Jag bara stod där och blundade. Den frid och renhet jag då kände sade mig att jag kommit till slutet av ett smärtsamt sökande efter Gud. Han hade sett och hört mig och kommit mig till mötes. Uppen-barligen betydde jag något för Gud eftersom han just där på golvet rensat ut gammalt skräp ur mitt inre.

 

Rening

Det finns ett Bibelord som blev verklighet från den dagen.

I (Lukasevangeliet 9:24) står det:”Ty den som vill rädda sitt liv, skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall vinna det”.

Det blev bokstavligen så att jag fick lämna ett liv bakom mig. Jag började läsa Bibeln och från att aldrig ha förstått något av det lilla jag förut läst, så var det helt plötsligt rena och klara uppenbarelser för mig. Jag förstod att det gällde mig och orden liksom fyllde mitt inre och fanns kvar där och levde. Så hade jag aldrig tidigare upplevt något jag läst. Dessa ord i Bibeln talade radikalt till mig om saker jag behövde göra upp med då det gällde olika människor, om förlåtelse och försoning, att det inte gick att ha en fot i två världar utan man valde och så löpte man det loppet. Jag minns dagen då jag läste om människor i Bibeln som hade bränt upp sina saker som hade med spådom att göra. Det blev en chock för mig. Jag hade en bokhylla full med böcker om spådom, andar och österländska religioner och jag visste att jag stod inför ett val. Det var inget lätt val. Mina böcker hade alltid varit det jag mest värderat av materiella saker. Jag brukade säga, att bara jag får mina böcker med mig så bryr jag mig inte ifall resten brann upp eller försvann. Nåja, det blev en vacker eld av böckerna där vi samlats fem personer vid älvens strand. Samtidigt som jag undrade om jag i den där förbönen blivit befriad ifrån förståndet också, kände jag djupt inom mig en äkta befrielse ifrån något svart som bundit fast mig medan röken från elden steg upp mot himlen och jag visste att Gud från sin himmel såg detta och log.

Mina ögon öppnades också för saker och symboler jag skaffat genom åren i New Age. Kunde känna, att det gjorde ont inuti, att sakerna strålade ut svart magi. Så jag kastade trolltrummor, smycken med österländska symboler, stenar som kristaller, ametister och kläder. Visst sved det att göra sig av med så mycket, att lämna något bakom sig, men känslan av befrielse inuti växte för varje sak som försvann. Det var en svår dag då jag plockade ihop min massagebänk efter att ha fått insikt om att dessa österländska terapier inte heller kunde förenas med tron på Jesus.

 

”Att mista sitt liv för att finna det”

Mina New Age-vänner och även andra ifrågasatte mig storligen. Några pendlade mellan ilska och förtvivlan över att jag blivit totalt fnoskig. Andra sade, att du är snart tillbaka när du sett hur kristenheten i Sverige lever. En efter en troppade människorna ut ur mitt liv. De andra vännerna försvann också, när de insåg att det inte skulle bli mer fester, partajer och krogbesök. Jag tappade helt enkelt lusten för allt sådant och de tyckte väl att jag blev en ”torrboll”.

Också min tonårsdotter vände sig ifrån mig när hon såg min förändring. Den var så radikal att hon inte fann något positivt i det just då. Sedan fanns det destruktiva relationer med några människor, som jag själv fick söka upp och göra upp med, förlåta och lämna bakom mig. Det var mycket smärtsamt, att på kort tid tappa bort så mycket i livet. Det var verkligen att tappa fotfästet i tillvaron.

 

Befrielsen

Jag flyttade till en annan stad och då började verkligen ett nytt liv för mig. Kom till en kristen församling där jag mötte en Guds tjänare som lever så som det står i Guds ord. Hans liv hade dimensioner jag bara drömt om. Han hade en tjänst som ungdomspastor i denna församling. Hans kärlek, hängivenhet för Gud, uppoffrande attityd, glädje, tålamod och ödmjukhet talade om för mig under två års tid att Jesus är verklig och verksam idag genom människor.

Med tiden förstod jag också att det inte är många kristna som lever i full gemenskap med Gud idag. Inuti mig fanns en känsla av att något inte var som det skulle och det växte sig starkare för var dag under mitt första halvår i den nya staden. Det stämde inte med allt positivt som hände mig. Jag gick på bibelundervisning, träffade nya människor, gick på gudstjänster och bönemöten. Åkte bort på större kristna möten och fick mycket undervisning. Ju mer undervisning och personliga möten med Gud jag fick desto hungrigare blev jag efter mer. Denne pastor kunde jag ringa till alla tider på dygnet.

Jag gick hos honom på personliga samtal och fick ventilera ut mycket och fick vägledning, kärleksfull hjälp som jag aldrig ens varit i närheten av. Under mina samtal med min pastor kom jag närmare och närmare något svart som fanns inuti mig. Tankar om att jag nog inte skulle fortsätta att leva började mala i mitt huvud igen, starkare för var dag som gick. Kände mig också som en främling bland människorna i församlingen, som om jag just dumpit ner från månen. Varje gång jag läste ur min Bibel fann jag hur Jesus befriade människor som var besatta av onda andar. Det var så starkt och skrämmande, men när det gått en tid började tanken gro i mig allt mer att där var nog svaret på mitt problem. Jag frågade till slut min pastor: Är jag besatt? Och får till svar ett stilla ja. Hans andliga ögon var öppna så att han kunde se detta och jag tackar Gud för det.

Jag fick hjälp av två pastorer och en äldstebroder med befrielse ifrån demoner som bodde i min kropp. Jag genomgick en andeutdrivning, vilket var en oerhört stark upplevelse och bevisade för mig att detta var verkligt, att det här är något som existerar idag ibland oss i sofistikerade samhällen. Det är mera dolt idag mot vad det var på Bibelns tid därför att vi byggt upp sociala beteenden och satt gränser för hur man skall vara i materialismens tidevarv.

I U-länder är man medveten om andarnas existens på ett annat sätt även idag. Sedan den dagen är all ångest, självmordstankar och tärandet inifrån över. Den själsliga smärtan jag levt med så länge kom bort inom loppet av två timmar. Psykologer och psykiatriker i vårt upplysta samhälle lyckades inte bota mig, men för en levande gränslös Gud som står bakom sin skapelse, människan, är allt möjligt.

Gränserna för Guds under är det endast vi människor som sätter!

 

Kampen

Vägen jag slagit in på med Jesus Kristus är ingen bred väg där jag hela tiden går dansande fram. Livet fortsätter beröra på alla plan och är många gånger orättvist, men Gud är god och bär igenom allt med sin kärleksfulla kraft. Det finns en kamp jag genomgår idag. Den står mellan min och Guds vilja, därför att det jag tänkt kanske inte alls är vad hans plan är för mig. Där finns också Satan med sin andevärld som inte missar ett tillfälle att försöka dra mig tillbaka. Jag har blivit farlig för dem, därför att Gud hjälpt mig att genomskåda denna sista tidens största andliga bedrägeri.

Det är en långsam process där sår måste läkas sakta inifrån, där min tankevärld behöver förnyas och en rening ifrån destruktiva vanor och livsmönster ska ske. Jag ramlar gång på gång när jag försöker att ”lära mig att gå”, men jag lär mig också att resa mig varje gång och försöka på nytt igen vilket saknades i det nyandliga sökandet. Istället för skuldtänkandet, att du försöker inte tillräckligt, eller att du sonar idag vad du gjort i något i föregående liv, så lyser Guds Nåd för mig idag.

Nåden till varje människa genom Jesus säger: - Du gjorde fel, men be Gud uppriktigt om förlåtelse ifrån ditt hjärta, så minns han inte dina felsteg mer. De hamnar i glömskans hav där det är förbjudet att fiska. Det i sin tur leder till en frihet som ger utrymme och mod att försöka igen istället för att skapa prestationsångest och skuldkänslor.

Man får slappna av, vila i Gud och det blir lättsamt att rätta till det som blev fel. Glädjen som finns i mitt liv idag har jag inte ens gränsat till tidigare. Det är en glädje som inte är beroende av yttre attribut, behöver inte roas fram, utan den bara finns där inuti mig.

Jag har ibland fått frågan: Är det värt den här kampen som trots allt finns?

Ur djupet av mitt hjärta är svaret:

 

 Ja, jag är ju på väg hem. 

mp900401516.jpg

Arjá Norman