GENOM MIG ÄR DU SKAPAD,

GENOM MIG HAR DU EVIGT LIV.

ALLT ÄR  NU FULLBORDAT OCH KLART,

DIN PLATS ÄR FÖRBEREDD,

DET ÄR BARA EN SAK SOM FATTAS! 

OMVÄND DIG IFRÅN DINA SYNDER, 

TA EMOT MIG OCH ALLT DET JAG GJORT FÖR DIG.

JAG DOG, JUST FÖR DINA SYNDERS SKULL,

JUST, FÖR ATT RÄDDA DIG, JA!

                    JAG,

JESUS KRISTUS ÄLSKAR DIG SÅ OERHÖRT MYCKET, SÅ!

   KOM NU OCH FÖLJ MED!

             (Joh 3:16) 

      

        

        

Sann eller falsk kristen enhet!

Allt är inte enhet som glimmar.

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 29 sep 2017

I dag är det svårt att navigera i det svenska andliga landskapet. Mycket gott sker, många kommer till tro. Men det pågår också en strid om sanningen, och det gäller inte minst frågan om ”enhet”. Jag skriver citationstecken, för det finns äkta Andens enhet, men också en falsk. Den ser fin ut på ytan. Man kunde till och med kalla den en trojansk häst, som de grekiska krigarna använde för att osedda ta sig in i det obesegrade Troja. Under enhetens täckmantel kan man föra in tankar som inte alls är i enlighet med Guds Ord.

Inte att någon vill något illa. Men det kanske mer är själens enhet – tankens, viljans, känslans – än Andens?

För ordet ”enhet” är lika laddat som ”kärlek” – vem vågar ifrågasätta det? Samtidigt ser vi hur HBTQ-lobbyister har utnyttjat ordet ”kärlek” för att legitimera mycket som strider mot biblisk syn på kärlek.

Anden enhet är så vacker och skön; det är så ljuvligt att dela en sann gemenskap i Herren. Och troende längtar så efter Andens enhet, som en sund familj längtar efter att vara tillsammans.

Därför är det tragiskt att enhet i dag ofta blir en slags politik, att professionella enhetsmakare förhandlar fram sådana positioner som alla kan vara med på, utan att man tar i de svåra frågorna.

En sådan grundfråga är synen på Bibeln. Är endast Bibeln Guds Ord eller inkluderas traditionen? Bara på Ordets grund kan vi få enhet.

En annan är synen på Guds egendomsfolk och dess land Israel. Det är märkligt att Israelfrågan är en sådan skiljelinje, men det är för att Herren sa till Abraham: ”I dig ska alla familjer bli välsignade” (1 Mos 12:3).

En tredje är synen på Maria. Att åkalla Maria i bön är otänkbart utifrån Guds Ord, och att bygga enhet med dem som gör det likaså. Då hjälper det inte hur karismatiska eller sympatiska dessa företrädare är. En vän ute i Europa berättade något som blev en varningssignal. En känd romersk-katolsk predikant medverkade i en karismatisk konferens och höll den mest strålande predikan om Andens dop. Men nästa session talade han om Maria, om att ”Maria är här” och saker som aldrig en evangelisk troende kan skriva under på.

I själavård skulle jag själv kraftigt avråda en troende att åkalla Maria eller helgon. Och jag har romersk katolska vänner som förkastar all bön till Maria. 

Många är glada över att Maria Hesselblad blev helgon, men blev hon det, kan en påve göra ett helgon?

Medierna firar att Sverige fått en kardinal, men vill man verkligen att svensk kristenhet ska samlas under påven och den romerska kurian (jag tycker Anders Arborelius är en fin person, men detta handlar inte om person utan sanning).

En fjärde är synen på äktenskapet, sex och hbtq. Hur kan kyrkor som förnekar att äktenskapet är en livslång förening mellan man och kvinna, och kyrkor som hävdar det, ha ”enhet”?

En femte är naturligtvis ”enhet” mellan religioner. I Kristus finns bara enhet med dem som bekänner att Jesus är Gud, kommen i köttet. Islam förnekar just detta. Men man bygger till och med kyrkor som ska integreras med moskéer.

Säker navigation kräver en klar kompass. Den har vi i Guds Ord. Då ser vi att Andens enhet börjar i troendes möte i kärlek på sanningens grund. När det stormar är det den som kommer att hålla.

30 sep 2017