Strid mot Amalekiterna


(2 Mos 17:8-16)

Mose går upp på höjden och vad gör han? Jo, med en stav, Guds maktstav i ena handen lyfter han sina händer upp emot himmelen! Kanske han växlar staven mellan sina händer emellan varven när han börjar tröttna för att orka mer, men! Till slut tröttnar han ändå och händerna sjunker, då går det helt plötsligt sämre för Josua och Israel på slagfältet. När han sedan med två vänners hjälp får upp händerna igen så går det också bättre för vännerna på slagfältet.

Våran strid i det Nya förbundets tid är ju i och för sig på ett litet annat sätt än den Josua och Israel fick utkämpa enligt (Ef 6:12f)
Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.

Vi kan genom det Mose gjorde med sina lyfta händer ana och förstå att det här också handlar om en andlig kamp!

Det finns fler ställen som handlar om lyfta händer. T.ex.
(1 Kon 8:54) När Salomo hade slutat att med dessa ord be och åkalla HERREN, steg han upp från HERRENS altare, där han hade legat på knä med händerna lyfta mot himlen.

(Ps 63:5) Jag skall lova dig så länge jag lever, i ditt namn skall jag lyfta mina händer.

(Ps 141:1-2) HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig! Lyssna till min röst när jag ropar till dig. Låt min bön gälla inför dig som ett rökoffer, mina lyfta händer som ett aftonoffer.

(Klv 3:41) Låt oss lyfta upp våra hjärtan och våra händer till Gud i himlen! Och i NT

(1Tim 2:8) Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande.

Jag är ganska övertygad om att vi här i 17 kapitlet i Mose handling har en mycket föredömlig segerväg. Gjorde vi som Mose lite mer och oftare, (Obs! nu talar jag absolut lika mycket till mig själv som till alla andra), så är jag ganska säker på att segrarna också skulle kunna bli mycket större för oss och för våra nära och kära, vänner och bekanta under deras andliga strider på slagfältet, som de själva visserligen kanske inte förstår sig på, men som ständigt ändå pågår!

Då anar jag att även deras fiender snabbare skulle kunna bli slagna och få fly slagfältet, och vägen till friheten öppnas upp för våra vänner.

(Ef 6:18) Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga.

Mer av nådens och bönens Ande över oss alla är min önskan, låt oss alltmer hjälpas åt och lyfta våra händer till Jesu Kristi namns förhärligande för att lösa det bundna. Såsom Mose, ödmjukt uppräckta händer dels till tacksägelse, eftersom,
(Ps 22:4-6)  Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Men, också åkallan och ett rop efter Guds ingripande, ett fullständigt beroende av Gud, eftersom det endast är genom Honom som fullständig seger kan vinnas.

Gud visar genom denna berättelse att bön och lovsång är en oerhört kraftig väg till seger,
en riktig trons kamp!

M.v.h Leif....

10 feb 2013