GENOM MIG ÄR DU SKAPAD,

GENOM MIG HAR DU EVIGT LIV.

ALLT ÄR  NU FULLBORDAT OCH KLART,

DIN PLATS ÄR FÖRBEREDD,

DET ÄR BARA EN SAK SOM FATTAS! 

OMVÄND DIG IFRÅN DINA SYNDER, 

TA EMOT MIG OCH ALLT DET JAG GJORT FÖR DIG.

JAG DOG, JUST FÖR DINA SYNDERS SKULL,

JUST, FÖR ATT RÄDDA DIG, JA!

                    JAG,

JESUS KRISTUS ÄLSKAR DIG SÅ OERHÖRT MYCKET, SÅ!

   KOM NU OCH FÖLJ MED!

             (Joh 3:16) 

      

        

        

Tiden krymper!

 

Ja, nu lever vi i den tid Jesus berättade om i både Matteus och Johannes uppenbarelsebok. Ett allt hårdare och råare andligt klimat råder över vår jord, ett kärlekens kallnande, många falska profeter m.m. Allt detta både ser vi tydligt och kan förnimma. Det skall förstås bli ännu tuffare strax före det stora intrånget och intagandet av Israel, Jerusalem och före Jesu ankomst, men som sagt! 

Vi lever ändock både mitt i och mycket nära allt detta skeende just nu. 

 

Själv känner jag mig inför detta nya år lite både ock. Det finns en inre aning om att året kommer att bli ett ganska så drastiskt år på flera sätt. Många nationer kommer förmodligen att skakas om riktigt ordentligt, bl.a USA, kanske också Sverige alldeles strax bakom knuten. 

 

Sveriges folk som helhet har snart nonchalerat Gud så till den grad att en nådens dom är ofrånkomlig. Önskan är dock att det dröjde ett något litet tag till, så att man kunde hinna med åtminstone någon del av de önskemål man har, men, men, vi får väl se?

 

Jag både längtar till mitt himmelska hem just för att "mörkret" är så påfrestande och starkt samtidigt som jag egentligen har så oerhört mycket jag skulle vilja uträtta här nere innan det är dags att flytta hem. Funderingarna går runt och åter runt. Kommer jag överhuvudtaget att hinna med den jordiska målsättningen, någonting till hoppas jag i alla fall, eller?

 

Gud har ju sagt: 

 

(Ps 37:3-5)

Förtrösta på Herren och gör det goda, bli kvar i landet och sträva efter trofasthet. Ha din glädje i Herren , Han skall ge dig vad ditt hjärta begär. Överlämna din väg åt Herren, förtrösta på Honom, Han skall göra det.

 

Det jag bl.a tänker på är sådant jag håller på med i "egen regi". I och för sig kanske det "privata planet" är av mindre vikt än det man gör tillsammans med andra syskon, även om grundtanken också här är att nå ut med budskapet till sådana som kanske andra inte når, att hinna med att ännu tydligare få förmedla den eviga tryggheten man av nåd har fått till de många oförstående, en förberedd boning, ett framtida fantastiskt himmelskt hem. Det ena behöver ju inte utesluta det andra brukar det ju ibland heta.

 

Kanske man hinner med det man önskar, kanske inte? Jag önskar ju att en dag samstämmigt med Paulus kunna säga att jag har fullbordat mitt lopp. 

Ännu känns det inte riktigt som att man har nått ända dit.

Men, men, en "gammal" man gör ju så gott han kan. Det som riktigt ljuvligt också tröstar och styrker mitt under processen är ju orden i (Rom 8:1-4) Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

 

Sen till något annat mycket allvarligt och samtidigt mycket oroväckande! 

 

Kärleken mellan oss kristna syskon, då menar jag kanske mest inom våra breddgrader, den tycks vara så oerhört sval, t.o.m så att det skymtar en del skenhelighet över det hela.

 

Många tycks ha full verksamhet, man klappar varandra på axeln och verkar vara helt nöjda med detta, även om knappt några nyfrälsta syns till i gemenskapen. Man har tillräckligt att syssla med tycker man, det behövs inte så mycket mer. Intresset att samverka syskon emellan är oerhört svalt och istället vaktar man "de egna reviren". Visserligen är man i en del läger villiga till samverkan över gränserna men detta mest för uppvisnings skull eller ofta endast för att den egna gruppen nu har blivit så kraftlös och svag. I detta senare fall är man egentligen tvingad till samverkan för egen överlevnads skull.

 

Sammanslagningar p.g.a denna senare anledning ger förmodligen heller ingen direkt ökad god livsfrukt, här handlar det ju inte alls om den äkta frivilliga kärleken Jesus talar om, utan helt andra motiv ligger i bakgrunden. Även om det utåt sett kan se både fint, kärleksfullt och bra ut så är det inte på grund av vad Herren har sagt. Det Jesus har sagt om att älska varandra nickar man oftast bejakande till, javisst, självklart älskar vi varandra menar man, men! Kärleken är endast inom egen gemenskap, den egna verksamheten, det egna samfundet o.s.v. 

Man förstår helt enkelt inte och har missat att murar mellan syskon måste rivas för Jesu skull, för Hans namns skull, för Hans blod skull, alltså för Guds Ord och kärleks skull.

Jesu budskap om välsignelser, liv och kraft är ju så oerhört tydligt i Bibeln. 

 

Inbördes kärlek öppnar det himmelska flödet! 

 

Saknas detta är det helt meningslöst att försöka tro på några större väckelsevågor, åtminstone inte inom den egna verksamheten. 

 

(Joh 13:35)

Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.

 

(Joh 17:21)

Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.

 

(Ps133) En vallfartssång av David. Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans. Det är som när den dyrbara oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg, och ner över kragen på hans dräkt. Det är som Hermons dagg som faller ner på Sions berg. Ty där ger Herren befallning om välsignelse, om liv till evig tid.

 

Denna kärlek gäller alltså inte endast inom de egna församlingsramarna, inte nära och kära, alltså inte endast för dem man mänskligt sett mest tycker om, utan här handlar det om att i trons lydnad älska alla Jesu äkta andliga barn, alla eviga syskon redan här och nu!

 

Bibeln berättar att denna kärlek rymmer välsignelser, liv och god påverkan till andra människor, så! 

 

(Jes 52:1-2) Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion, kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad, ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig. Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem. Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.

 

Hur kan man missa detta så tydliga budskap har ofta varit min undran?

 

Vädjan än en gång!

 

Älska varandra för Jesu namns skull!

 

Och, glöm aldrig att Gud är en god Gud!

 

(Joh Upp 18:20)

Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

 

(Filipperbrevet 4:4-7)

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

 

Mvh Leif Boman....

 

 

 

 

8 jan 2015